Morgonfunderingar

Uppe mer tuppen. I alla fall om man jämför med igår. Då lyckades jag sova tills att klockan var 10.30. och jag var fortfarande trött. Hur kan det komma sig?  
Men sedan blev det ändå en del saker gjort. En lång och härlig frukost. En pratstund med min kära mor [äntligen planerat in ett veckoslut då hon och minsta systern kommer upp till Stockholm]. En promenad i Sundbyberg. En lässtund - då jag faktiskt hann läsa ut boken "Konsten att göra ingenting". Och det var väl också den som gav inspiration till min dag. 

Varför göra så mycket när det enda min kropp behövde just då var lite lugn och ro. Och vila!

Men idag är det arbetsdag igen. Nu väntar det ett kvällspass med älskade vännen Linda.  Det blir lite enklare att ta sig till jobbet när man vet att det är folk man älskar att umgås och arbeta med. 

Vet inte varför det nu blivit så, om det ens finns en speciell anledning, men jag har verkligen börjat få det lättare på jobb. Innan så var jag så trött på skiten. Kanske för att det var kallt och mörkt. Kanske för att jag blev nedstämd och deprimerad av min p-stav. Kanske för att min självkänsla var körd i botten. Kanske för att jag längtade hem [med hem menar jag Skåne]. 

I vilket fall som, så känns det bättre nu.  Jag känner inte längre att jag mår så dåligt. Jag gråter inte 2 eller 3 gånger i veckan. Nu var det faktiskt ett bra tag sedan jag grät, om jag verkligen tänker efter. Nu har det blivit ljusare och varmare. Jag har sent omsider börjat att röra på mig.  

Nu gäller det helt enkelt att bara hålla fast - hårt - i det glada och goa humöret. Att göra det mesta och bästa utav det...